Nu är det slut. För nu.

Sitter på tåget hem helt ensam. Jag älskar att vara ensam när jag själv får bestämma det. Och långfilmsinspelningen innebar 1,5 månad att övertyga team och skådisar på mellan 25-30 personer att jag visste vad jag höll på med. Det är inte lätt för någon som är uppvuxen i skogen och van att bara ta hand om sig själv. Jag blir lätt lite osocial runt mycket människor särskilt när det kommer till att jag är koncentrerad på att filmen ska bli bra. Jag hoppas alla ni som hjälpt till att göra filmen ändå känner att jag skött mig okay. Jag är inte längre rädd för att filmen inte kommer att bli bra. Frågan är bara hur bra den blir. Alla positioner och alla i teamet gjorde verkligen allt för filmen på sina sätt.

Efter andra inspelningsdagen så undrade jag hur fan jag skulle orka med att göra filmen. Men samtal och stöd från Sandra, Bonnie, Cissi, Nicke, Jonathan, Mamma&Pappa och Emanuel (och Måns) gjorde att vi på något sätt lyckades göra filmen utan att jag fick några (större) nervösa sammanbrott. Och peppen jag fick från Bill & Martin om filmen var verkligen ovärderlig. Det är lätt att tro att regissörer inte behöver en klapp på axeln, men i mitt fall behöver jag det hela tiden. Tack för alla som peppat mig.

Vi har haft tur med det mesta. Skådisar, statister, väder, sponsorer, utrustning, finansiering och såklart det underbara teamet. Det är skönt på ett sätt att känna att om filmen inte blir superbra så har jag inget att skylla på, alla förutsättningar fanns där. Samtidigt är det såklart läskigt för det innebar att det bara är mitt fel om det fuckas upp. Jag har svängt mellan toppar och dalar i mina tankar om filmen. När det varit som bäst har det känts som att detta är en av de 10 bästa filmerna som någonsin gjorts i Sverige. Och när det känts som sämst har jag undrat vad filmen tillför och om jag gått i helt fel riktining med filmen, och det känts som att det högst blir en medioker film i slutändan.

Just nu vet jag inte. Det känns bra. Det är mycket jobb kvar. Mycket klipp, effekter, musik och ljudläggning som kommer göra sitt till helheten och känslan för filmen. Grovklippningen känns såhär långt bra, bättre än det brukar göra. Jag har lärt mig otroligt mycket under resan att göra långfilm, och hade jag vetat hur jobbigt det skulle bli hade jag kanske backat i våras när jag sa “Nu kör vi!” Men detta har varit så grymt roligt, jobbigt och lärorikt.

Jag hoppas teamet, och andra intresserade fortsätter läsa bloggen. För filmen är långt ifrån klar, och mycket spännande kommer hända på vägen. Dessutom kommer vi catcha upp med historier från inspelningen och bilder och filmer.

/A.