Långfilmsproducent del 3 - Tillbaks i norrland

Som många säkert redan hört rykten om så var jag en sväng till Stockholm för att ha ett ganska avgörande möte och utan att säga för mycket så kan jag bekräfta att det gick väldigt bra. Vi är på väg mot något större än vi vågade hoppas på och alla som lever och jobbar med den här filmen förtjänar det så sjukt mycket.
För det är just det som är grejen, den här filmens framtid bygger på att alla vill att det ska bli bra.

Så nu, när vi kommit halvvägs, skulle jag vilja säga tack till alla som ser till att den här filmen blir så bra den kan bli.

Jag vill säga tack till teamet som varje dag går upp, åker ut till plats och fullkomligt briljerar.
Jag vill säga tack till dom som vågat tro på oss och stöttat oss när vi valde att genomföra det här galna projektet.
Jag vill tacka våra fantastiska skådespelare för att ni går in i det här till 100% och ni fullkomligt äger i allt ni gör.
Jag skulle vilja tacka alla personligen och det kommer jag att göra, men jag ska inte tråka ut er med att göra det här. Ni som jobbat med mig förut vet att det antagligen kommer något otroligt pinsamt nödrim om er alla på slutfesten, så jag sparar det.
Men…
Det finns två saker som jag ändå vill att alla ska veta just nu.
Det första är att jag är så otroligt stolt över att vara Andreas producent. Det är långt ifrån en smärtfri relation , vilket jag tror att vi båda två är rörande överens om. Men det finns inget jag hellre vill vara än just det – din producent Andreas.

Det andra jag vill att alla ska veta är att det aldrig skulle fungera utan det stöd jag får av en viss person. Jag vet att det är få som förstår eller uppskattar vad en producent gör, men det är ok. För vi vet. Och har man valt att bli producent får man tåla det mesta.
Men det skulle aldrig gå om jag inte hade dig Cissi.
Jag vet inte hur du orkar, men det du gör för oss alla här varje dag är helt otroligt. Utan dig skulle allt falla och jag vill att alla ska veta och förstå vilken grym jävla person du är. 
För det är du.

Men nu räcker det. Det är nästan så jag själv kräks…
Nu kör vi. Andra halvan är kvar, vi ser till att den också blir grym.

// B