Långfilmsproducent del 2

Min grej har alltid varit att aldrig stanna upp, jag bara kör. Det gör det mycket lättare att kasta sig in i saker som andra skrattar åt att man ens funderar på.
Här i norrland är det dock jävligt svårt, för här tvingar sig eftertänksamheten på en.
Visst jobbar man större delen av den vakna tiden, men sen finns dom där stunderna som överraskar en. När man tex pratar i telefon och helt obetänksamt vandrar bort på en grusväg – och täckningen försvinner. Då står man där i tystnad och skog, utan mobil, utan trafik… helt utan distraktion.
Det är just då som nån jävel skriker – Vet du att du producerar en långfilm just nu idiot!? Hur fan tänkte du!?
Men det står ju aldrig någon där och skriker, för det finns ingen så långt ögat kan nå.
Ändå kommer rösten varje gång det blir tyst runt omkring.
Nu har jag efter ett par omgångar av tystnad i skogen fattat att den här rösten alltid har funnits, jag har bara inte hört den förut. Jag tror det är den man kallar för att ”tänka efter” och vara ”förnuftig”, det som är motsatsen till att följa en magkänsla.

Och kanske borde man lyssna på den, men för varje dag som passerar på den här inspelningen blir jag mer och mer säker på att det där med magkänsla och att göra det man tror på istället för det man borde, det är inte så dumt.

Det är långt kvar och allt kan hända, regnet kan falla och utrustningen kan brinna upp. Men va fan. Jag har ändå en känsla av att det kommer bli jävligt bra det här.

Och beträffande eftertänksamheten så är jag nu väldigt noga med att alltid ha en ipod med mig ut i skogen.

B