September 2009
34 posts
Nu är det slut. För nu.
Sitter på tåget hem helt ensam. Jag älskar att vara ensam när jag själv får bestämma det. Och långfilmsinspelningen innebar 1,5 månad att övertyga team och skådisar på mellan 25-30 personer att jag visste vad jag höll på med. Det är inte lätt för någon som är uppvuxen i skogen och van att bara ta hand om sig själv. Jag blir lätt lite osocial runt mycket människor särskilt när det kommer till...
It's a wrap.
Klart och betalt… Jag vet inte ännu vad jag känner om allt, men jag låter festen ikväll tysta mina nerver, tankar och illamående för en stund. Sen jävlar ska vi klippa en grym jävla långfilm!
En tråkmåns bekännelser
På lågstadiet hade jag en gympalärare som påstod att gympagolvet skulle gå sönder om man lekte för häftigt på det. På något sätt kändes det som att det handlade mer om att vi hade för roligt på lektionstid, mindre om golvet. Ibland känns det som samma sak jag gör här uppe. Jag är den inhyrda tråkmånsen. Den som irriterat avbryter när de andra får för roligt på jobbet. Den tråkiga realisten som...
“Jag drar mig för att duscha, hela ansiktet blir ju bajs!för”
– Cassandras teori om att hon får dålig hy av vattnet här uppe.
“Jag tror det är för att jag känner mig så god och glad!”
– Linda appropå att hon börjat prata lite göteborska
